User:Edaen/sandbox

From Wikipedia, the free encyclopedia
Sources.[1][2] Chart showing the number of sterilisations reported to the central authority, Medicinalstyrelsen or Socialstyrelsen, between 1935 and 1979 and the various indications for operations performed between 1941 and 1975. In order to keep a lid on sterilisations,[3] eugenicists arranged to collect detailed information. As a consequence, Swedish data is complete when it comes to legal operations since 1941. An unknown number of men were sterilised abroad or illegally in Sweden. This may have been the cause of the lower number of operations during the early 1970s.[4] When, from January 1976, permission was no longer needed, the number of sterilisations grew considerably.

Compulsory sterilisation in Sweden were sterilisations where the consent to be sterilised is considered to have been in some way faulty and had been accepted after varying degrees of pressure during the years 1906–1975 on eugenic, medical and social grounds. Physical restraint was never legal. An important reason for the legislation was to prevent sterilisation from becoming a contraceptive method in the hands of the individual.[3] Between 1972 and 2012 sterilization was a condition for sex change.

Sterilization was meant as an alternative to institutional care for some 'feeble-minded', to prevent children from being born to parents unable to look after them, to reduce the number of mentally ill, feeble-minded and epileptic in the population, and as a crime-preventive measure. The Sterilisation Act of 1934 legalized sterilisation of the legally incapable but left it to the doctors to decide if the grounds were adequate for the legally capable.

The Sterilisation Act of 1941 curtailed the doctors freedom by making permission from a central authority necessary in most cases. The Sterilisation Act of 1975 made sterilisation of the legally capable free while at the same time making it impossible to sterilise the legally incapable.

There were other means to achieve the eugenic and social aims of a sterilisation law. The ancient requirement for legal capacity to enter marriage prevented unions. Since the 1700s epileptics had been forbidden to marry. In 1915 the mentally ill, the 'feeble-minded' and the epileptics were forbidden to marry. The purposes behind the 1915 law were eugenic. The law was ineffective in this respect.[5] Another measure to prevent procreation among the 'feeble-minded' was interment. Internment on a scale large enough to have the desired results was considered contrary to sentiments of justice. It would also be economically infeasible.[6]

Driving forces for sterilisation on social grounds were the psychiatrists in charge of the build up of institutional care. The advocates of sterilisation as a crime-preventive measure belonged to the fields of criminology and social medicine. The opponents were the adherants to qualitative and quantitative population theories. The race-hygienists believed that if sterilisation was left in the hands of the doctors, harm would be done to the nation's genetic stock. Supporters of quantitative population theories opposed contraception and, albeit they found eugenics a valid reason for sterilisation, since it would not have the desired effects and as it would pave the way for birth control, they tried to put strict limits on the doctors freedom.

Sterilisation on eugenic grounds lost out as social medicine turned from nature to nurture.

Sterilisation always had a close relationship to abortions. When abortion was made legal in 1975, sterilisation was as a consequence also made the decision of the indivudal. The intention was to keep provisions for the sterilisation of the incapable. A dedicated lobby managed to remove these.

Indications[edit]

  • Eugenic, where the purpose was to reduce the percentage of mentally or physically sick in the population.
  • A sterilisation was carried out on social grounds if the motive was to prevent children from being born to parents who would not be able to look after them.
  • Sterilisation on medical grounds is done to save the individuals life or for other health reasons.
  • A sub-category of the medical indication is sterilisation for therapeutic reasons, where sterility is the predicted but unwanted outcome of an operation.
  • Sterilisation on humanitarian grounds would be done in the interest of the individual for other reasons than medical
  • The criminological indication was a special kind of the humanitarian. It wasn't a punishment or to prevent propagation but as a way to alleviate life for individuals suffering from a to strong sex drive. Castration was regulated in a different law.

In the 1934 Act the eugenic indication encompassed a risk to transmitt mental disorders or feeblemindedness to the offspring. The 1941 Act added physical disease or handicap. The social indication of 1934 was used for individuals who, on grounded reason, would be unable to take care of his children because of mental disease, feeblemindedness or other mental disturbance. In 1941 this indication was expanded to include an asocial way of life.

From the late 1940s the medical ground came to be the most important. Through the medical indication, sterilisation came to be used as a contraceptive for family planning or birth control. Permission wasn't needed for therapeutic sterilisations and they weren't tallied. An example of humanitarian reasons are if an individual is worried that he or she would transmit an hereditary disease to his or her offspring even though the probality for this is to low to motivate an operation in society's interest. Another example would be to allow an epileptic to marry.

Scope of the laws[edit]

The 1934 act only regulated sterilisation of the legally incapable whereas the act of 1941 applied to both the legally capable and the legally incapable. According to a statement in the motive to the 1934 act, sterilisation was permitted on adequate grounds for the legally capable. It was left to the doctors' judgment to find out if the reasons were sufficient. In 1941 sterilisation of the legally capable became subject to permission from the Medical Board.

The grounds for sterilisation of the 1934 act were the eugenic and social indications. Medical sterilisations were outside the scope of the law as were sterilisations on eugenic, social and humanitarian grounds on the legally capable. In 1941, sterilisation on medical grounds was included in the law with exception for the therapeutic indication.

Legislative process[edit]

The opening[edit]

In the early 20th century, the legality of sterilisation was governed by medical ethics, an intervention was considered permissible if it was in the best interest of a patient.[7] However, individuals who could not legally consent were sterilised on eugenic or social grounds, the first in 1906,[8] and the question arose if it was legal to sterilise patients who were not capable of giving a valid consent and where the benefit was to society or to prevent that children were born to parents who would not be able to look after them.[9] In order to make it clear that a doctor would not commit a crime if he sterilised someone on social or humanitarian grounds, Alfred Petrén submitted a private member's motion in 1922 to make Parliament request that the Government should order an inquiry.[10]

Petréns motion was passed by Parliament and the Government referred it to the Royal Medical Board.[11] The Board asked for the opinion of the Council of the State Institute for Race-biology, which agreed that the time had come for a law, but in the Institute's view a law should only allow sterilisations on eugenic grounds and it ought to curtail the doctors freedom to decide in regard to sterilisation on other grounds than purely medical by making permission by a central authority necessary in each case.[12] The Institute was against any compulsion and emphasized that, at the stage of science at that time, it was often not possible to make predictions with certainty as to the eugenic value of the offspring of a person.[13]

The Medical Board found that a law was desirable and suggested that the Government should set up an inquiry with representatives from the fields of law, psychiatry and surgery to look into questions on sterilisation on humanitarian grounds of certain 'feeble-minded', mentally ill and epileptics, and produce a draft law.[14]

The first draft[edit]

In 1927 a government inquiry chaired by the judge Gustaf Lindstedt started working on the issue and in 1929 the report, including a project for a law, was presented.[15] It was based on eugenics and the principle of voluntarity. Permission for sterilisation could be granted on eugenic or combined eugenic and social grounds. It would only be possible to sterilise individuals capable of giving an informed consent. In other cases sterilisation was to become illegal. There were different opinions on whether the draft would make sterilisations on medical grounds criminal.[16]

Lindstedt commented on the report in other forums. He believed that the inquiry's experts had shown that sterilisation was ineffective as a means for eugenic ends. It wouldn't have a measurable effect.[17] The draft was based on the assumption that the mentally ill and the 'feeble-minded' would allways be in need of institutional care and that therefore this was no reason to make sterilisation legal.[18] Lindstedt considered sterilisations for eugenic purposes in the interest of society a valid ground in itself, but since sterilisations would not achive these ends it was overridden by society's interest in preventing voluntary contraception.[19] He also made reference to natalist population policy and expressed his doubts about measures that reduce fecundity at a time when the population was threatened with a reduction in numbers.[20]

The Institute for Race-biology found the draft satisfactory in principle but with remarks.[21] Alfred Petrén, the Royal Medical Board and the Royal Social Board all levelled harsh criticism against the proposal.[22]

The Council of the Institute for Race-biology believed that one group of mental disorders, the manic-depressive, should not be a ground for sterilisation because manic-depressives were often highly gifted and socially valuable.[23] On the other hand, there were cases were it was obvious that the individual should be sterilised, such as among the 'feeble-minded'. For these it ought to be sufficient to ask the guardian if the person did not consent, but they did not demand a change in the draft because of this.[24]

According to Petrén the draft was unsatisfactory in that the eugenic principle dominated at the expense of social and humanitarian interests and that informed consent would be a requirement for sterilisation. He also believed that the proposal would make sterilisation on other grounds than eugenic criminal.[25]

The Royal Social Board, in a statement on the draft written by its Director General Gunnar Huss and Olof Kinberg,[22] demanded a new inquiry. They believed that a law could not be based on the 1929 proposal. The draft was too cautious and would be counterproductive. Its most important defect was that it was based on the principle of voluntarity. Voluntary sterilisations were already permitted and the proposed law would restrict the freedom doctors had to make decisions on sterilisations. It wouldn't be possible to ask those persons who the Board most wanted to sterilise to consent. The Board found it sufficently cautious if the law only made coercion allowed on certain conditions rather than mandatory.[26]

The Medical Board agreed with the Social Board that the a law shouldn't be based on the draft.[27] The Board criticized that the eugenic grounds had been emphasized at the expense of the social ones and that the principle of voluntarity had been extended to those who had no ability to understand the meaning of the operation. The Board agreed with the inquiry's experts that knowledge of hereditary transmission of diseases was poor and used that to argue that eugenic reasons shouldn't be given prominence. Particularly since the issues the inquiry had been set up to investigate had more to do with humanitarian and social conditions.[28]

The second draft and the Act of 1934[edit]

In 1933 Petrén again submitted a private motion for a new government inquiry and the same year a draft along the lines desired by Petrén was produced.[29] The Act of 1934 only regulated sterilisation of the legally incompetent and left it to the doctors to decide if the reasons were sufficient in other cases.[30]

Nils von Hofsten found it hazardous to allow voluntary sterilisation without effective controls.[31] He believed that the law would make sterilisation an ordinary contraceptive method.[32] [33] von Hofsten agreed that the 'feeble-minded' ought to be sterilised regardless of whether the condition was hereditary or not and suggested that for some categories of 'feeble-minded', sterilisation shouldn't merely be a right but mandatory before puberty.[34] In May 1934 Parliament passed the Sterilisation Law. At the same time, based on a private motion by the conservative Member of Parliament Georg Bissmark, Parliament requested an inquiry into voluntary sterilisation of legally capable individuals.[35] The government ordered the Royal Population Commission to also produce a draft law on sterilisation and the sub-committee was led by Nils von Hofsten. Its proposal became the basis for the 1941 act.

The third draft and the Act of 1941[edit]

Under the Sterilisation Act of 1941, permission was required for sterilisation on all grounds except for therapeutic reasons, i. e. where sterility is the predicted but unwanted consequence of an operation such as in some cases of cancer treatment. In some cases two doctors could make the decision and in an emergency permission wasn't needed.

The lobbies[edit]

  • The legislative process was opened by Alfred Petrén who wanted Parliament to make it clear that sterilisation on social and humanitarian grounds was legal. As one of those responsible for the build up of public care for the 'feeble-minded' Petrén wanted sterilisation as an option in order to reduce pressure on the institutions and to prevent children from being born to parents who would be unable to take care of them. Petrén's proposal was independent of biological heredity.[36]
  • The criminologist and psychiatrist Olof Kinberg was the most energetic advocate of sterilisation as a crime preventive measure. A follower of the Italian School of Criminology,[37] he proposed sterilisation of individuals who were considered biologically and socially unwanted.[38]
  • The eugenicists at the Institute of Race-biology focused on positive eugenics.[39] They feared that a liberal sterilisation law would allow persons with good qualities to escape their duty to become parents,[40] and they were worried that sterilisation of the insane would lead to a loss of valuable traits.[41] Nils von Hofsten believed that a sterilisation law shouldn't just allow wanted sterilisations but also prevent those not wanted.[42]

Later views[edit]

  • Condemnation of sterilisation of the legally incapable in Sweden. (1975) (1997)
  • EU regulation (Resolution by the European parliament in 1992)
  • The situation elsewhere (UK) (US) (Spain) (Italy)

References[edit]

  1. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (in Swedish) (2., utvidgade uppl. ed.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. ISBN 91-22-01958-8.
  2. ^ Allmän hälso- och sjukvård [Elektronisk resurs] (in Swedish). Stockholm. 1913–1982.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  3. ^ a b Nationalencyklopedin. "Den svenska steriliseringspolitiken - Uppslagsverk - NE.se". Retrieved 2018-02-27. Ett viktigt motiv för att inte släppa steriliseringen fri var att den då skulle kunna användas för privat barnbegränsning.
  4. ^ 1997 års steriliseringsutredning (2000), Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975 [Elektronisk resurs] : historisk belysning, kartläggning, intervjuer : slutbetänkande, Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2000:20 (in Swedish), Stockholm: Fritzes offentliga publikationer, p. 156{{citation}}: CS1 maint: numeric names: authors list (link)
  5. ^ SOU 1933: 22 s. 14
  6. ^ SOU 1933: 22 s. 14f
  7. ^ Petrén, Alfred (1934). "Steriliseringsproblemet". Sex läkare om sexualproblemet : medicinskt, psykologiskt, socialt. Stockholm: Natur o. kultur. p. 181. Sterilisering på rent medicinsk indikation är nämligen icke något "problem", ty att detta är tillåtet är en oskriven lag, därom råder full enighet.
  8. ^ Petrén, Alfred (1934). "Steriliseringsproblemet". Sex läkare om sexualproblemet : medicinskt, psykologiskt, socialt. Stockholm: Natur o. kultur. pp. 181–201. Enligt vad känt är finnes det dock bland de specialutbildade läkarna en och annan, som vågar att företaga sterilisering på dylika indikationer av rashygienisk och social art. [...] Sålunda publicerades år 1922 i Svenska sällskapets för rashygien skriftserie en uppsats i steriliseringsfrågan, författad av en av våra professorer i kvinnosjukdomar och förlossningskonst, nämligen professor Essen-Möller i Lund. Denne meddelade häri, att han då fyra gånger företagit sterilisering av nämnda skäl, i de tre fallen å sinnesslöa flickor, i det fjärde fallet å en epileptisk kvinna. Den första av dessa operationer hade han utfört redan år 1906 på begäran av vederbörande kommunala myndighet, ...
  9. ^ Petrén, Alfred (1934). "Steriliseringsproblemet". Sex läkare om sexualproblemet : medicinskt, psykologiskt, socialt. Stockholm: Natur o. kultur. p. 181. Där det icke alls föreligger någon medicinsk indikation, utan steriliseringen företages enbart i syfte att förekomma att mindervärdig avkomma födes till världen eller för att överhuvudtaget hindra en sinnesslö att avla barn, är ingreppets laglighet däremot icke utan vidare klar.
  10. ^ Petrén, Alfred (1934). "Steriliseringsproblemet". Sex läkare om sexualproblemet : medicinskt, psykologiskt, socialt. Stockholm: Natur o. kultur. pp. 182 f. Under min mångåriga verksamhet som inspektör för sinnesslövården [...] har jag nämligen alltsomoftast av sinnesslöanstalternas läkare blivit tillfrågad, om det vore tillåtet att ombesörja sterilisering av en sinnesslö. Tyvärr har jag ej vågat att svara obetingat "ja" på en sådan fråga. För att om möjligt få reglerande bestämmelser till stånd på detta område väckte jag därför vid 1922 års riksdag en, för övrigt av representanter för de olika politiska partierna underskriven, motion med begäran om utredning i frågan.
  11. ^ Statens institut för rasbiologi; Lundborg, Herman; Lennmalm, Frithiof; Hultkrantz, Johan Vilhelm; Hammarskjöld, Hjalmar; af Jochnick, Adolf; von Hofsten, Nils; Quensel, Johan Ulrik Theodor; Nilsson-Ehle, Herman (April 1924). "The problem of eugenical sterilisation in Sweden". The Eugenics Review. 16 (1): 49–54. PMC 2942653. PMID 21259783. When this bill, which after thorough testing was unanimously agreed to by the Law Committee, had passed both Chambers, the Government entrusted the carrying out of the inquiry to the Medical Board, ... {{cite journal}}: line feed character in |quote= at position 61 (help)
  12. ^ Lundborg, Herman; Lennmalm, Frithiof; Hultkrantz, Johan Vilhelm; Hammarskjöld, Hjalmar; af Jochnick, Adolf; von Hofsten, Nils; Nilsson-Ehle, Herman; Quensel, Johan Ulrik Theodor (April 1924). "The problem of eugenical sterilisation in Sweden". The Eugenics Review. 16 (1): 49–54. PMC 2942653. PMID 21259783. The Council therefore considers that the time has come, even in our own country, for establishing laws, conceding the right to sterilize under certain circumstances such persons, as will probably produce offspring, incapable of filling any position in society. [... ] it cannot be considered advisable that the prohibitive measures should be left entirely to private initiative. [...] in every special case a close inquiry should be made by an expert authority. Permission for sterilization should be given only when such an inquiry has proved that there is imminent danger, that the individual will produce degenerate offspring.
  13. ^ Langdon-Down, R. (October 1926). "Sterilization as a practical policy". The Eugenics Review. 18 (3): 205–210. PMC 2984656. PMID 21259836. The outcome of an official enquiry into the matter in Sweden (see Eugenics Review April 1924) was against any compulsory measure of Sterilization but in favour of permitting it in certain cases, subject to the consent of the person or his representatives and under certain conditions. Incidentally, in this report stress was laid on the view, already referred to in this paper, that at the present stage of science it is in many cases not possible to attain to any real certainty, but only to a more or less high degree of probality, when making a prognosis as to the hereditary conditions of the posterity.
  14. ^ "Sterilisering förordas varmt av sakkunniga. Medicinalstyrelsen önskar lag för sinnessjuka. Förbrytarna få anstå. Professor Petrén hoppas på regeringsförslag inom snar framtid". Dagens Nyheter. Stockholm. 1925-07-08. Yttrandet utmynnar i ett förslag till regeringen att denna ville åt tillkallade representanter för juridik, psykiatri och kirurgi uppdraga att verkställa utredning av frågor om sterilisering på humanitära skäl av vissa sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka samt att avgiva förslag till lagbestämmelser härom.
  15. ^ SOU 1929: 14 Betänkande med förslag till steriliseringslag [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1929:14. Stockholm. 1929. Retrieved 2018-02-17.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  16. ^ "Steriliseringsförslaget får kritiskt mottagande av läkare och jurister. De flesta tillstyrka dock och anse förslaget väl avvägt. Ordföranden mot kritiken". Dagens Nyheter. Stockholm. 1931-09-12. Från ett håll har emellertid gjorts gällande att en lagstiftning skulle komma att medföra att man därav e contrario skulle dra den slutsatsen att även sterilisering på medicinska skäl, i den mån den icke uttryckligen legaliserades, skulle vara förbjuden.
  17. ^ Lindstedt, Gustaf (1930). "Om sterilisering enligt gällande svensk rätt". Svensk Juristtidning: 153–160. Retrieved 2018-02-19. På sätt av de sakkunnigas betänkande framgår, är emellertid steriliseringens användande i rasförbättrande syfte av försvinnande betydelse och det lärer icke kunna bli tal om att därmed vinna ens påvisbara resultat.
  18. ^ "Steriliseringsförslaget får kritiskt mottagande av läkare och jurister. De flesta tillstyrka dock och anse förslaget väl avvägt. Ordföranden mot kritiken". Dagens Nyheter. Stockholm. 1931-09-12. Grunden till de sakkunniges ståndpunkt härvid var den att dylika sinnessjuka och sinnesslöa alltid vore i behov av anstaltsvård och därför icke behövde steriliseras.
  19. ^ Lindstedt, Gustaf (1930). "Om sterilisering enligt gällande svensk rätt". Svensk Juristtidning: 153–160. Retrieved 2018-02-19. Vore det så, att man med säkerhet kunde räkna med att endast på verklig villfarelse grundade fall skulle förekomma, då ett överskridande av samhällets intresse i steriliseringsfrågan ägde rum, vore risken med en dylik statusquoståndpunkt väl icke så betydande. Men då man icke kan förbise operationens betydelse som preventivmedel, vartill den utomlands i icke ringa utsträckning använts, och dessutom alltid måste räkna med uppkomsten av på religiösa, politiska eller andra åskådningar grundade psykoser, lärer den nämnda ståndpunkten knappast anses överensstämmande med samhällets intressen.
  20. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik : de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. p. 196. ISBN 978-91-22-01958-9. [not 30] I en debatt om lagförslaget betecknade Lindstedt idén om rasens förbättring genom sterilisering som en ren chimär (ett uttalande som gick betydligt längre än resonemangen i utredningstexten). Vidare uttryckte han allmän skepsis mot åtgärder som "minska barnalstringen vid en tidpunkt, då folkminskning hotar." Lindstedt (1930a), 2 (cit.), 5.
  21. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. p. 31. Retrieved 2018-02-17. Ungefär hälften av de avhörda myndigheterna och sammanslutningarna hava i princip tillstyrkt betänkandet, men hava samtidigt framställt anmärkningar mot väsentliga punkter i detsamma. Sådana anmärkningar hava framställts av [...] statens institut för rasbiologi, ...{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  22. ^ a b Sjöberg, Anders (1999). "Olof Kinberg och rasbiologin – lösdriveri och tvångssteriliseringar i mellankrigstidens Sverige C-uppsats höstterminen 1999 Författare Anders Sjöberg Handledare: Hanns von Hofer" (Document). Stockholm. p. 34. Kinberg avgav då tillsammans med socialstyrelsens chef Gunnar Huss ett gemensamt yttrande för socialstyrelsens räkning, där de två – till skillnad från t. ex. Statens institut för rasbiologi – häftigt kritiserade lagförslaget. Enligt Kinberg och Huss krävdes ett större handlingsutrymme för läkarkåren; systemet borde i större utsträckning baseras på tvångssteriliseringar. {{cite document}}: Cite document requires |publisher= (help); Unknown parameter |accessdate= ignored (help); Unknown parameter |url= ignored (help)
  23. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. p. 45 f. Retrieved 2018-02-17. Styrelsen för statens institut för rasbiologi har slutligen uttalat, att en speciell grupp av sinnessjukdomar – de manisk-depressiva – icke borde få föranleda sterilisering.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  24. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. p. 56. Retrieved 2018-02-17. Emellertid kunde det givas fall – särskilt inom de sinnesslöas grupp – där steriliseringens berättigande låge i öppen dag, men vederbörande antingen icke kunde bringas till insikt härom eller eljest bestämt emotsatte sig åtgärden. Ej så få av de för sterilisering bäst ägnade fallen komme sålunda sannolikt, åtminstone till en början, att falla utanför lagens räckvidd. Styrelsen hade också i sitt yttrande (1923) för sådana fall endast krävt medgivande av målsman eller förmyndare.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  25. ^ Socialstyrelsen (1933). "Sociala meddelanden [Elektronisk resurs]". Sociala Meddelanden. Statistiska meddelanden. Ser. F, Sociala meddelanden (7–12): 748–750. Retrieved 2018-02-17. Sålunda erinras mot förslaget, att den rashygieniska — ärftlighetsteoretiska — principen i alltför hög grad fått undantränga de sociala och humanitära synpunkterna, att samtycke till steriliseringsåtgärden under insikt om dess innebörd för alla fall gjorts till villkor för vidtagande av förfarandet samt att, såsom lagförslaget avfattats, en legalisering av steriliseringsåtgärder under de förutsättningar, som däri angivits, motsättningsvis skulle komma att medföra en kriminalisering av andra än de få fall, som gå in under lagförslagets regel. Skulle förslaget upphöjas till lag, komme densamma att bli tillämplig allenast i ringa utsträckning och ofta icke i sådana fall, där steriliseringsåtgärder vore särskilt av behovet påkallade.
  26. ^ "Sociala meddelanden [Elektronisk resurs]". Statistiska meddelanden. Ser. F, Sociala meddelanden (7–12). 1931: 1008–1012. Retrieved 2018-02-17. En lagstiftning lärer ej kunna baseras på det föreliggande, på helt andra principer uppbyggda förslaget." "Det nu föreliggande lagförslaget kännetecknas av en genomgående strävan till den allra största försiktighet och varsamhet. Det vill emellertid synas, som om denna i och för sig erkännansvärda strävan drivits så långt, att effekten av den föreslagna lagen måhända skulle bliva motsatsen av den åsyftade." Även enligt socialstyrelsens mening är den största svagheten i förslaget, att det helt bygger på frivillighetens princip." "Vidare torde principen om ett på samtycke grundat frivilligt förfarande neligt förslagets intentioner knappast kunna upprätthållas beträffande vissa grupper av människor, där förfarandet för närvarande finge sin måhända största betydelse, nämligen, bland andra, imbeciller. "Den försiktighet, som här dock påkallas, synes böra komma till uttryck på sådant sätt, att lagstiftningen icke kategoriskt påbjuder utan allenast medgiver tvångsåtgärder på vissa indikationer. {{cite journal}}: Cite journal requires |journal= (help); line feed character in |quote= at position 106 (help)
  27. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. p. 34 ff. Retrieved 2018-02-17. Medicinalstyrelsen har icke inskränkt sig till dessa anmärkningar utan har ansett att steriliseringsfrågan borde lösas efter helt andra linjer än som i betänkandet föreslagits.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  28. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. p. 34 ff. Retrieved 2018-02-17. Sedan styrelsen därefter framhållit, att det i dessa yttranden anmärkts mot lagförslaget dels att de eugeniska indikationerna givits ett dominerande inflytande på bekostnad av de sociala dels ock att frivillighetsprincipen utsträckts att gälla även för dem, som saknade förmåga att inse steriliseringsåtgärdens innebörd, har styrelsen förklarat, att den för sin del anslöte sig till dessa anmärkningar. [...] Med hänsyn till de resultat rasbiologien hittills vunnit, funne styrelsen motiven för att så att säga giva själva upptakten till förslaget genom framhållande av ärftlighetsprincipen icke tillräckliga. Ett studium av den vid sakkunnigbetänkandet fogade framställningen av ärftlighetsgången vid de sjukdomar och abnorma tillstånd, om vilka här vore fråga, syntes giva ett stöd för denna styrelsens mening. Styrelsen funne så mycket mindre anledning att låta de rashygieniska synpunkterna vara förhärskande som de missförhållanden, vilka närmast föranlett de sakkunnigas utredning, vore ur humanitär och social synpunkt så påfallande och ofta så motbjudande, att de syntes styrelsen utgöra i och för sig fullgoda skäl för steriliseringsåtgärd.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  29. ^ Bergendal, Ragnar (1933). SOU 1933: 22 Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer [Elektronisk resurs]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1933:22. Stockholm. Retrieved 2018-02-17.{{cite book}}: CS1 maint: location missing publisher (link)
  30. ^ von Hofsten, Nils (January 1938). "Sterilization in Sweden". The Eugenics Review. 29 (4): 257–260. PMC 2985764. PMID 21260293. This law governs only the sterilization of persons suffering from insanity, feeble-mindednes or other mental disorders, ...
    ... the position is now accepted that voluntary sterilization is allowed on adequate grounds.
  31. ^ von Hofsten, Nils (1949-09-01). "Sterilization in Sweden". Journal of Heredity. 40 (9): 243–247. doi:10.1093/oxfordjournals.jhered.a106038. PMID 18143391. Retrieved 2017-10-31. Voluntary sterilization during these years was to a great extent allowed without legal procedure. This principle, unique for Sweden, was no doubt somewhat hazardous ...
  32. ^ Björkman, Maria (2011). Den anfrätta stammen : Nils von Hofsten, eugeniken och steriliseringarna 1909-1963 (PDF). Lund: Arkiv. p. 167. ISBN 978-91-7924-239-8. Retrieved 2018-02-17. Risken för missbruk sågs som överhängande av bland andra von Hofsten, som befarade att steriliseringar utanför lagrummet lätt skulle kunna användas som ett preventivmedel även om lagen inte tillät det.
  33. ^ von Hofsten, Nils (1933-09-12). "Det nya förslaget till steriliseringslag". Svenska Dagbladet. Stockholm. Om lagförslaget antages, utan att bestämmelser rörande sterilisering av rättskapabla personer utfärdas, blir konsekvensen ofrånkomligen den, att sterilisering av personer, som på detta bekväma, ofarliga och fullt effektiva sätt önska förebygga barnalstring, praktiskt taget alltid kan anses juridiskt tillåten; risken för rättslig påföljd i tvivelaktiga fall bleve i alla händelser ytterst ringa.
  34. ^ von Hofsten, Nils (1933-09-12). "Det nya förslaget till steriliseringslag". Svenska Dagbladet. Stockholm. Det är, antingen sinnesslöheten är ärftlig eller ej, önskvärt, att sinnesslöa människor i största möjliga utsträckning förhindras att alstra avkomma, [...] Det förefaller mig dock att det borde övervägas, huruvida icke för vissa kategorier av sinnesslöa rätten till sterilisering borde ersättas av obligatorisk sterilisering före pubertetens inträdande.
  35. ^ "Sociala meddelanden [Elektronisk resurs]". Sociala Meddelanden. Statistiska meddelanden. Ser. F, Sociala meddelanden (7–12): 533. 1934. Retrieved 2018-02-17. Därutöver beslöt emellertid riksdagen, i anledning bland annat av en av herr Bissmark (h) väckt motion (I:306), att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag, på vad sätt regler i lag skulle fastställas beträffande frivillig sterilisering av rättskapabla personer.
  36. ^ Franz Luttenberger (1995–1997). "Alfred Petrén". Svenskt Biografiskt Lexikon. 1922 motionerade han om utredning angående en steriliseringslag, där han vid sidan av sinnessjuka och fallandesjuka särskilt hade i åtanke personer med lättare sinnesslöhet, vilka inte nödvändigtvis behövde vistas på anstalt men som inte kunde förväntas vara kapabla att ta hand om egna barn. Hans motiv för sterilisering var således i första hand socialpedagogiskt, men han ville också i någon mån avlasta de överfulla anstalterna. Däremot ställde han sig mera tveksam till arvshygieniska indikationer, eftersom han menade att kunskapen om psykiska störningars ärftlighet var alltför bristfällig
  37. ^ Sjöberg, Anders (1999). "Olof Kinberg och rasbiologin – lösdriveri och tvångssteriliseringar i mellankrigstidens Sverige C-uppsats höstterminen 1999 Författare Anders Sjöberg Handledare: Hanns von Hofer" (Document). Stockholm. I Kinberg fick därmed den italienske fängelseläkaren en trogen anhängare" {{cite document}}: Cite document requires |publisher= (help); Unknown parameter |accessdate= ignored (help); Unknown parameter |url= ignored (help)
  38. ^ Sjöberg, Anders (1999). "Olof Kinberg och rasbiologin – lösdriveri och tvångssteriliseringar i mellankrigstidens Sverige C-uppsats höstterminen 1999 Författare Anders Sjöberg Handledare: Hanns von Hofer" (Document). Stockholm. Medicinska åtgärder borde riktas '... mot tillkomsten av biologiskt och socialt icke önskvärda människor, d. v. s. sådana som antingen äro biologiskt livsodugliga eller äga särskilt stora förutsättnignar för att bli socialt missanpassade resp. kriminella. {{cite document}}: Cite document requires |publisher= (help); Unknown parameter |accessdate= ignored (help); Unknown parameter |url= ignored (help)
  39. ^ "The problem of eugenical sterilisation in Sweden". The Eugenics Review. 16 (1): 49–54. April 1924. PMC 2942653. PMID 21259783. There is certainly no doubt that steps taken in the first-mentioned direction-positive, beneficial eugenics – can be expected – to give far better results than can be gained by means of negative, restrictive measures.
  40. ^ von Hofsten, Nils (1933-09-12). "Det nya förslaget till steriliseringslag". Svenska Dagbladet. Stockholm. Motiv för önskan om en från samhällets synpunkt obefogad sterilisering behöva för övrigt icke alltid vara av mer eller mindre tvivelaktig eller egoistisk art. Om rasbiologiska synpunkter tillmätas något värde, kan det icke anses önskvärt att t. ex. personer, som lida av en överdriven, ofta alldeles ogrundad fruktan för en sjukligt belastad avkomma, för all framtid berövas fortplantningsförmågan.
  41. ^ E. B. G. (1939-02-19). "Svalöf dirigerar naturen". Dagens Nyheter. Stockholm. Så leker man med naturen och försöker rätta till den där det behövs. Vi går över på ärftlighetsfrågan hos människan, och jag frågar professor Ehle om hans åsikt i den brännande steriliseringsfrågan. Professorn ser åter bestämd ut, hans kloka, mänskligt förstående blick blir allvarlig. – Naturligtvis finns det fall, särskilt vid ärftlig sinnesslöhet, då sterilisering vore önskvärd, men den måste alltid ske efter frivilligt medgivande från personen i fråga. Vi människor får inte förhäva oss, sinnessjukdom och geni ligger t. ex. i många fall ganska nära varandra, och vi får inte fuska alltför mycket i naturens hantverk. Allt sådant måste ske med ytterst varsamma händer ... {{cite news}}: line feed character in |quote= at position 286 (help)
  42. ^ von Hofsten, Nils (1933-09-12). "Det nya förslaget till steriliseringslag". Svenska Dagbladet. Stockholm. ... en steriliseringslag bör, såvitt jag kan förstå, ha till uppgift icke blott att tillåta önskvärda utan också att förhindra icke önskvärda steriliseringar.
Retrieved from "https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=User:Edaen/sandbox&oldid=1118578388"